Hennes ögon lyste klart

Han titta ut genom fönstret där han satt vid köksbordet med en kopp te framför sig. Med jämna mellanrum rörde han runt i det med skeden. I bakgrunden hördes hans mamma som malde på om hur fel vissa människor kan ha och hur fula kläder vissa på hennes jobb har.
Han slutade lyssna för länge sedan. Allt han ville var att sitta och titta ut genom fönstret i hopp om att något spännande skulle hända, med det gjorde det aldrig.
Han suckade djupt. Hans mamma hade inte märkt att han inte lyssnade utan hon fortsatte mala på.
Utanför fönstret fanns en lekplats med några gunggor och en bänk. Det var sällan de var någon där och lekte.
Men idag, när han satt där vid fönstret med sin kopp te såg han plötsligt en väldigt vacker flicka. Hon hade långt brunt hår och ett blekt ansikte. Hennes ögon lyste klart även på det långa avståndet. Han stannade upp och fäste blicken på henne. Aldrig hade han sett någon så vacker. Han tappade andan.
Flickan vände sig om mot fönstret och stirrade rakt in i hans ögon.
Han log.
Deras ögonkontakt bröts av en skakning. Hans mamma skakade hans axel och frågade vad han tittade på.
Han vände sig om mot lekplatsen igen och skulle peka på flickan när han insåg att hon var borta.
Vart hade hon tagit vägen?

Varje dag satt han i hopp om något spännande skulle hända, i hopp om att hon skulle komma tillbaks, men aldrig igen så såg han henne. Aldrig igen...