Allt är kaos runt omkring.
Jag vet varken ut eller in, rätt eller fel!
Allt omkring bara flyger förbi, tiden bara går men jag bara står.
Allting är kaos överallt.
Vad ska man ta sig till?
Hur ska man kunna hantera detta kaos som sprider sig som vinden till varje vrå?
Allt går i kras för kriget som pågår i huvudet vinns utav kaos.
onsdag 29 februari 2012
måndag 27 februari 2012
Tid, rum och lite till
Varför åka genom tid och rum när nuet finns framför oss?
Varför vill vi alltid ha det som redan varit när vi har allt framför oss?
Varför vill vi uppleva allt igen samtidigt som vi önskar oss lite till i samma ögonblick?
Varför tänker vi så mycket på dået då framtiden ligger framför våra fötter?
Allt vi vill ha är tid, rum och lite till.
Varför vill vi alltid ha det som redan varit när vi har allt framför oss?
Varför vill vi uppleva allt igen samtidigt som vi önskar oss lite till i samma ögonblick?
Varför tänker vi så mycket på dået då framtiden ligger framför våra fötter?
Allt vi vill ha är tid, rum och lite till.
torsdag 23 februari 2012
GLÄDJE!
Glädje!
Det ända jag känner i denna stund då jag sitter och tittar på min väska som står packad vid matbordet!
Min resekamrat ligger i sin korg och sover helt ovetande om resan vi har framför oss en bit upp i landet till staden på G!
Men om han vetat om att vi snart ska bege oss iväg hade han nog varit glad.
Min tandborste ligger på bordet i hopp om att få följa med och musiken spelar högt.
Det är ren glädje att få åka på äventyr! Jag kan knappt vänta och är redan lite ledsen över att om 4 dagar måste jag och min resekamrat åka hem igen.
Men sånt är livet!
Det ända jag känner i denna stund då jag sitter och tittar på min väska som står packad vid matbordet!
Min resekamrat ligger i sin korg och sover helt ovetande om resan vi har framför oss en bit upp i landet till staden på G!
Men om han vetat om att vi snart ska bege oss iväg hade han nog varit glad.
Min tandborste ligger på bordet i hopp om att få följa med och musiken spelar högt.
Det är ren glädje att få åka på äventyr! Jag kan knappt vänta och är redan lite ledsen över att om 4 dagar måste jag och min resekamrat åka hem igen.
Men sånt är livet!
onsdag 22 februari 2012
The Island
Dag 1
- Jag har ingen aning om var jag är någonstans. Det ända jag ser är ett stort blått hav, sedan så står jag på sand och sedan så finns det ännu mer sand längre upp på stranden fram till där träden börjar. En stor, tjock djungel med läskiga ljud som ekar.
Var är jag någonstans? Hur kom jag hit? Är jag ensam? Det hoppas jag verkligen inte.
Det sista jag vill är att dö ensam... Ååh nej!
Mannen som stod på den vita stranden och pratade högt för sig själv var ingen annan än Vincent Hellqvist. Han var en mycket liten och tjock gubbe med en flint som var nervös över allt... Han var allt annat än lyckad... han var med andra ord misslyckad.
Vincent låg nu och rullade krampaktigt i sanden ihopp om att om en liten stund åter kunna andas normalt.
- Jag kommer att dö! ENSAM!
Detta, att Vincent var helt ensam på denna underbara ö var inte helt sant, men detta visste han inte ännu och kommer inte göra på ett bra tag. Men att han skulle dö helt ensam var riktigt sant. Han skulle dö helt ensam oavsett var han befunnit sig, men detta ville han bara inte inse.
Men som tröst så kommer han inte att dö ännu... på ett tag.
- Jag har ingen aning om var jag är någonstans. Det ända jag ser är ett stort blått hav, sedan så står jag på sand och sedan så finns det ännu mer sand längre upp på stranden fram till där träden börjar. En stor, tjock djungel med läskiga ljud som ekar.
Var är jag någonstans? Hur kom jag hit? Är jag ensam? Det hoppas jag verkligen inte.
Det sista jag vill är att dö ensam... Ååh nej!
Mannen som stod på den vita stranden och pratade högt för sig själv var ingen annan än Vincent Hellqvist. Han var en mycket liten och tjock gubbe med en flint som var nervös över allt... Han var allt annat än lyckad... han var med andra ord misslyckad.
Vincent låg nu och rullade krampaktigt i sanden ihopp om att om en liten stund åter kunna andas normalt.
- Jag kommer att dö! ENSAM!
Detta, att Vincent var helt ensam på denna underbara ö var inte helt sant, men detta visste han inte ännu och kommer inte göra på ett bra tag. Men att han skulle dö helt ensam var riktigt sant. Han skulle dö helt ensam oavsett var han befunnit sig, men detta ville han bara inte inse.
Men som tröst så kommer han inte att dö ännu... på ett tag.
tisdag 21 februari 2012
måndag 20 februari 2012
Vem är verklig?
Han luktade sig själv i armhålan och skrek rakt ut bland fåglarna;
"WOHO! Nu skulle man behöva slänga in sig själv i tvättmaskinen för att bli ren ju!"
Hans sällskap tittade generat runt omkring sig och stoppade sedan händerna i fickorna och tittade ner i marken.
Han skulle alltid vara så pinsam, alltid. Man behöver ju inte berätta för alla runt omkring att man är så svettig att man skulle behöva en tur i tvättmaskinen... Inte för att en människa får plats där men ändå.
Han log ett stort leende så att man såg hans alldeles för bleka tänder.
Ingen människa har så bleka tänder. Inte naturligt bleka iallafall, tänkte hans sällskap när hon fick syn på dem. Efter en stund av förundran över hans onaturligt bleka tänder la hon märket till något som satt fast mellan framtänderna på underkäken. Hon kisade med ögonen och försökte se vad det var, men detta var till förgäves då han vände sig om och log ett brett och stort leende för kvinnan som gick förbi.
Kvinnan måste ha lagt märket till det som satt fast mellan tänderna för hon gav ifrån sig ett ljud och ryggade tillbaks lite grann, eller så var det bara den ohyggligt skarpa och ofräsha stanken som omgav honom. Vilket som så lyckades han inte ragga upp henne, hans leende försvann och hans kroppshållning sjönk ihop.
Han suckade och började gå sin väg. Han vände sig om och sa;
"Jag har tappat det! Jag har tappat min charm.."
Hon fortsatte titta efter kvinnan som hennes sällskap hade försökt ragga upp.
"Ska vi gå och äta glass istället?" Sa hon och vände sig om mot sitt sällskap, men ingen stod där.
Hon tittade sig runt omkring och de ända som fanns där var fåglarna på gräset och ett gammalt par som satt på en bänk på andra sidan.
Hon suckade och tittade ner i marken. Han fanns inte... han fanns men inte på riktigt
"WOHO! Nu skulle man behöva slänga in sig själv i tvättmaskinen för att bli ren ju!"
Hans sällskap tittade generat runt omkring sig och stoppade sedan händerna i fickorna och tittade ner i marken.
Han skulle alltid vara så pinsam, alltid. Man behöver ju inte berätta för alla runt omkring att man är så svettig att man skulle behöva en tur i tvättmaskinen... Inte för att en människa får plats där men ändå.
Han log ett stort leende så att man såg hans alldeles för bleka tänder.
Ingen människa har så bleka tänder. Inte naturligt bleka iallafall, tänkte hans sällskap när hon fick syn på dem. Efter en stund av förundran över hans onaturligt bleka tänder la hon märket till något som satt fast mellan framtänderna på underkäken. Hon kisade med ögonen och försökte se vad det var, men detta var till förgäves då han vände sig om och log ett brett och stort leende för kvinnan som gick förbi.
Kvinnan måste ha lagt märket till det som satt fast mellan tänderna för hon gav ifrån sig ett ljud och ryggade tillbaks lite grann, eller så var det bara den ohyggligt skarpa och ofräsha stanken som omgav honom. Vilket som så lyckades han inte ragga upp henne, hans leende försvann och hans kroppshållning sjönk ihop.
Han suckade och började gå sin väg. Han vände sig om och sa;
"Jag har tappat det! Jag har tappat min charm.."
Hon fortsatte titta efter kvinnan som hennes sällskap hade försökt ragga upp.
"Ska vi gå och äta glass istället?" Sa hon och vände sig om mot sitt sällskap, men ingen stod där.
Hon tittade sig runt omkring och de ända som fanns där var fåglarna på gräset och ett gammalt par som satt på en bänk på andra sidan.
Hon suckade och tittade ner i marken. Han fanns inte... han fanns men inte på riktigt
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)