Sitter bara här och tittar rakt ut i tomma intet och hoppas på bättre tider. Allt runt om kring svävar förbi mig och hånar mig på alla tänkbara sätt... speciellt stolen som varit min i ett antal år nu. Låsas som om de inte existerar, känner bara för att stirra rakt ut i ingenting, det ger en trygghet som bara tomma intet kan ge. Allt blir svart och jag faller... allt är svart och tryggheten som tomma intet brukar ge mog har försvunnit. Blivit undan knuffat av en känsla av oro och förvirring. Min stol faller förbi mig, den faller så snabbt att man knappt såg den fara förbi. Vart tog tomma intet och tryggheten vägen? Vad betyder detta fall? Vad finns på botten?
tisdag 24 juli 2012
fredag 6 juli 2012
Bye Bye
Trotts att man vet att det är det bästa beslut man kan fatta... att lämna bort något man lärt sig älska så gör det fruktansvärt ont.
Det går inte att beskriva känslan och beskvikelsen över att denna lilla skapelse, detta lilla djur aldrig mer ska bringa en glädje.
Man vet att han kommer att glömma en och bli lika lycklig här som på en annan plats, det är bara vi människor som är så känslofulla.
Det går inte att beskriva känslan och beskvikelsen över att denna lilla skapelse, detta lilla djur aldrig mer ska bringa en glädje.
Man vet att han kommer att glömma en och bli lika lycklig här som på en annan plats, det är bara vi människor som är så känslofulla.
torsdag 5 juli 2012
Är de det jag egentligen är?
Han tittade sig själv i speglen.
Vad var det han såg?
Givetvis såg han sin spegelbild. Vad annars?
Men de säger att om man tittar tillräckligt länge och fokuserar sig så ser man något annat, man ser vem man egentligen är.
Vem är han egentligen?
Han vände sig om med en suck och tog fram cigaretterna ur innefickan på sin kavaj. Han satte en cigarett mellan läpparna, medan han letade efter tändaren i resterande fickor vände han sig mot speglen igen.
Det han såg var en man, väldigt sliten ut för sin ålder. Kavajen var urtvättad och hålig. Håret var för långt för fristyren det skulle föreställa att han hade.
Han suckade. Ett misslyckande!
Är de det jag egentligen är, tänkte mannen medan han tittade sig i speglen.
Han tog ut den otända cigaretten ur munnen och slängde den i vasken.
Han suckade och hängde över vasken tittandes neråt.
Ett misslyckande, tänkte han igen.
Mina föräldrar hade rätt. Alla hade rätt... Jag är ett misslyckande.
Han stod alldeles stilla vid vasken. Han grep tag i vaskens kanter så hårt han kunde... och sedan så suckade han.
Vad var det han såg?
Givetvis såg han sin spegelbild. Vad annars?
Men de säger att om man tittar tillräckligt länge och fokuserar sig så ser man något annat, man ser vem man egentligen är.
Vem är han egentligen?
Han vände sig om med en suck och tog fram cigaretterna ur innefickan på sin kavaj. Han satte en cigarett mellan läpparna, medan han letade efter tändaren i resterande fickor vände han sig mot speglen igen.
Det han såg var en man, väldigt sliten ut för sin ålder. Kavajen var urtvättad och hålig. Håret var för långt för fristyren det skulle föreställa att han hade.
Han suckade. Ett misslyckande!
Är de det jag egentligen är, tänkte mannen medan han tittade sig i speglen.
Han tog ut den otända cigaretten ur munnen och slängde den i vasken.
Han suckade och hängde över vasken tittandes neråt.
Ett misslyckande, tänkte han igen.
Mina föräldrar hade rätt. Alla hade rätt... Jag är ett misslyckande.
Han stod alldeles stilla vid vasken. Han grep tag i vaskens kanter så hårt han kunde... och sedan så suckade han.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)