AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!!!
Djupare och djupare sjunker ner i kvicksanden. Skriker efter hjälp, efter någon som kan ta handen men ingen är där. Faller mot min död.
Kan något väcka en till liv igen? Är så trött på att jämt och ständigt bara gå bland folkmassorna som en levande död.
Vill skrika, slå och växa.
Vill kunna falla och sen resa sig upp igen, men allt man har nu är en stor sten med bördor som man inte vet var man ska göra av.
Vill att någon ska skrika åt en att ta sig samman. Vill att någon ska hjälpa en ur det här hålet för man klarar det inte själv. Är för svag, för rädd.
Vill ha livlinan som man så länge letat efter men aldrig funnit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar