Dagarna bara går och de lämnar inte spår. Tankarna vandrar.
Är livet värt att leva? Eller är allt bara bortkastat?
Känns som man simmar runt och runt i en skål.
Uttittad av alla som går förbi, skrattad åt och förlöjligad.
Man börjar tyna bort. Man har inget att leva eller att dö för.
Tankarna vandrar åt alla håll. Ideer som icke borde existera smyger sig fram.
Man åker fram och tillbaks utan framgång.
Allt är hopplöst. Allt är bortkastat.
Timmarna bara går och man blir allt mer frustrerad.
Men kan det kanske komma en ljus dag?
Ne, man blir bara utskrattad och förnedrad.
Livet känns helt meningslöst.
Man bara simmar runt och runt där i sin skål.