Ensamhet

Ensamhet är för några det värsta som finns och för vissa andra så är det det bästa som existerar och andra föredrar det någon gång när de känner för det.
Men varför känner vissa sån otrolig ensamhet? Oavsett om man behöver socialt umgänge eller inte. Jag älskar att vara ensam, men även jag känner mig ensam emellan åt.
Folk tror att ensamhet gör dig galen, men enligt mig kan det göra dig gott. Ensamhet lär dig att stå ut med dig själv till vis grad, ensamheten får dig att tänka på allt omkring dig, allt som händer där du just inte är.
Men visst kan även ensamheten bli tråkig och du längtar efter någon att umgås med, någon att prata med! Eller jag tror detta, för när min ensamhet blir tråkig är ett litet sms något som kan få mig att känna mig social igen. Där är också en skillnad mellan människor.
Allt jag behöver för att känna mig social är att skicka ett sms, eller träffa någon i cirka en timme. Men för andra så är det tvärtom. De behöver mer än ett sms, de behöver kanske ett samtal som varar i timmar eller träffa en kompis över en hel helg.
Att inte vara socialtlagd kan ha nackdelar, speciellt om man har sociala kompisar. För med tiden så tröttnar de på att bara ha kontakten via sms och att man aldrig träffas mer än någon timme och när de väl tröttnat och söker efter andra att umgås med förlorar man kontakten helt.
Och att inte vara social hjälper en inte att skaffa nya vänner precis, men jag klagar inte. Alla är olika och det behövs.
Alla människor känner sig ensamma, fast att vi har människor runt omkring oss som bryr sig. Man måste känna sig ensam, för någonstans i livet är man ensam.

Men man kan ha väldigt bra vänner oavsett om man är social eller inte! Jag har det!

Funderar och funderar

Du sitter och funderar. Du funderar över ditt liv. Om valen du gjort har varit rätt. Om vägarna du valt verkligen var de enda? Du sitter och funderar. Du funderar på om du förtjänar livet du har. Om du var rätt person att ge det till?
Du funderar över ditt liv. Varje dag. Dag efter dag dessa frågorna kretsar inuti ditt huvud. De driver dig galen.
När ska svaren till alla dessa frågor komma?

What the fudge?!

Nu fattar jag ingenting. Är så förvirrad. Jag tittar mig runt omkring men ingenting är förståligt. Allt är suddigt. Alla pratar med mig men jag kan inte höra dem. Deras läppar rör på sig men inget ljud kommer ut från deras munnar.
Jag är så förvirrad, jag är så bortkommen. Vad är det som händer? Varför försvinner marken under mina fötter? Vart är jag påväg? Alla människor börjar försvinna. Jag skriker efter hjälp! Jag sträcker ut min hand efter dem, men de ser mig inte, de hör mig inte.
Allt är borta.
Nu förstår jag ingenting. Jag är så förvirrad, så bortkommen. Vad är det som händer?
När får jag stå på stadig mark igen?

Om jag bara visste...

Om jag bara visste vad som var fel?
Om jag bara visste vad jag kunde göra för att hjälpa?
Om jag bara vetat så många saker hade vi kanske inte varit så olyckliga?
Om jag bara vetat vad som var fel kanske du fortfarande varit här?

Allt är som det ska vara

Ensam sitter jag här i Göteborg och allt känns bara öken. Trotts att allt man kan önska finns inom dessa fyra väggar så känns allt så tråkigt och tröttsamt. Jag känner inte för att vara här, i detta rum, i Göteborg. Jag vill ge mig ut i världen, leka kung för en dag. Men detta kommer aldrig ske, då jag aldrig kommer ge mig ut i världen pågrund av rädsla. Rädslan över att komma bort mig i mitt sökande, rädslan över att glömma bort mitt kära rum, i Göteborg som jag just nu avskyr. Rädslan över att finna en plats där jag kan vara kung för en dag och sedan gå förlorad.

Ensam sitter jag här i Göteborg och allt känns bara öken. Men trotts detta småler jag för mig själv och tänker ”En annan dag är detta allt jag vill ha.”

Ensam på denna jord, ensam i detta hus

Vad har vi gjort dig?
Vad har vi gjort för att du ska känna så här?
Varför stänger du oss ute?
Varför går du ner för denna stigen själv?
Jag stod här redo att följa din väg, men du stängde ute mig.
Du valde den andra vägen när det var dags.
Jag stod redo att stötta dig, jag kände samma sak som du.
Ensam på denna jord, ensam i detta hus.
Men du stängde ute mig. Du valde någon annans väg.
Du lämnade oss, du lämnade mig här,
på det stället du hatade av hela ditt hjärta.
På det ställe vi hatade mest av hela våra hjärtan.

En börda av skam

Med en börda av skam går jag mot vårt mål.

Det är tungt och mina andetag sviker mig.

Som en ängel du försvann lika fort som du kom.

Jag önskar jag kunde springa men gravstenen på min rygg tynger mig.

Minnet utav dig får mitt blod att koka.

Livet går vidare är ett minne blott. Aldrig kommer jag läka, aldrig kommer jag förlåta.

Aldrig kommer jag veta, att det värsta brott är att förråda den ända vän man fått.

(2011-10-04)

Falskt hopp

Jag ville inte ge dig falskt hopp.
Det var aldrig meningen att det skulle bli så här, men nu är det försent och nu sitter vi båda här med förgiftat sinne.

Vart tog vårt förnuft vägen?
Falskt hopp var det sista jag vill ge dig, men jag kan inget göra.

Where did you go

Det var länge sedan jag kände sådan glädje! Jag kommer alltid minnas den första Augusti 2012 då jag och min syster valde platser i mitten av alla bänkar och jag satt förväntansfull och väntade på att Mattias Hellberg skulle kliva upp på scen (BILDEN).
Sedan ett halv år tillbaka har hans musik spelats i stort sätt varje dag från min stereo och skänkt mig mycket glädje men samtidigt sorg. Det var sju år sedan musik har gjort ett sådant intryck på mig som Mattias Hellbergs musik gjorde första gången jag hörde honom på radio.

Men när han och hans band äntligen efter denna tuffa väntan klev upp och började spela, kom en våg av glädje över mig men samtidigt som detta insåg jag att denna stund snart skulle vara över, för inom en timme skulle han ha spelat färdigt och jag skulle åter gå till att bara sitta där hemma i ensamheten och lyssna på hans musik.
Men trots att detta gjorde mig sorgsen så är jag ju glad att hans musik finns tillgänglig.

Det var nog en av de bästa stunderna i hela mitt liv att få se Mattias Hellberg live! Det var nog den bästa spelningen jag någonsin varit på. Närvaron och hans röst! Jag insåg också hur mycket jag älskar musik och vad det kan betyda för en människa.

Han spelade även min favorit låt "Where did you go" och den var helt underbar live. Mycket bättre än på skiva.
Detta var helt enkelt den bästa dagen i mitt liv!