Sitter och funderar tillbaks på högstadiet. Inte på hela högstadiet utan på våra musiklektioner. Jag gick en extra kurs i musik. Att jag sitter och tänker på musiklektionerna är för att jag lyssnar på All Star med Smash Mouth. Vi spelade liksom in den i skolan, ska ha den någonstans. Hur som helst så var det en rolig tid då jag älskar musik och hade det inte varit för musiklektionerna hade jag inte börjat spela bass (är otroligt dålig både på att spela och träna)
Så jag och en annan kille spelade bass i den låten... vi spelade även andra låtar (inte som vi spelade in men framförde för skolan och föräldrar) t.ex The Killers - When you were young, Simple Plan - Untitled (En otroligt jobbit och seg låt att spela på bass) och många, många fler.
Vi hade sjukt roligt ialla fall och jag längtar tillbaks lite grann, just för att känslan av att göra musik var otroligt underbar! Man kan inte förklara känslan av att sitta där på stolen och plinga lite grann på instrumenten. Alla hade roligt och trivdes (vi hade ju valt kursen själva) och jag ångrar ingenting.
Tack vare att min musiklärare också uppmuntrade mitt spelande så sökte jag in till musikproduktion när valen av gymnasiet var dags, men tackade nej av rädsla. Jag var rädd för alla andra människor som sökte in på samma linje för att jag visste att de var bättre, det hade jag vetat länge, att jag ens sökte in var för att jag hade så många som tyckte det passade mig, i stort sätt alla gjorde det förutom jag.
Ångrar jag mig?
Nej, för jag gick ett underbart år på media och sedan så bytade jag och går äntlingen sista året på bageri och konditoriprogrammet. Är detta yrket för mig? Tror faktiskt inte det, det kan vara det men jag ser bara inte mig själv som konditor i någon annans företag utan jag vill, om jag ska fortsätta inom konditori ha ett eget som fokuserar på tårtor. Hur detta blir får vi se.
Fast min riktiga dröm är att jobba inom film, inte bakom kameran eller framför utan runt om, att skriva om film.
Alla har vi drömmar, vissas slår in, andras inte men inte ska vi vara ledsena för det! Våra drömmar kan leda oss till otroliga platser. Hade inte jag bytat till bageriprogrammet hade jag nog aldrig insett hur roligt det är att göra tårtor eller hur mycket jag verklige älskar film och att skriva om det.
Hade jag inte tackat nej till musikproduktion hade jag nog heller aldrig träffat alla kompisar som jag har nu. Så att ta en enorm omväg kan faktiskat vara bra ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar