Hur ska vi göra nu när vi hamnat i denna situationen?
Hur hade vi kunnat gå tillväga för att undvika denna väg?
Vi stannade aldrig till för att tänka till om de beslut vi tog, vi brydde oss inte om någon annan än oss själva.
Vi lät oss förgiftas av sådant som vi ville ha för själva och glömde bort varandra.
Nu står vi i denna korsning och velar. Ska vi gå olika vägar eller ge oss in i det liv som vi en gång byggt upp tillsammans?
Vi har länge stått här men aldrig sagt ett ord om våra tankar. Vi bara fortsätter att plåga oss själva, för rädslan över varandras tankar har växt med tiden och vi är rädda att gå sårade ur en strid.
Hur hamnade vi här? Vad har vi egentligen gjort mot varandra, mot oss själva?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar