Känslor har vi allihop, men hur vi använder oss utav dem är olika från person till person. Vissa uttrycker sig med ilska, andra genom musik eller konst, somliga grubblar tyst för sig själva och det finns de som berättar rakt ut hur de känner sig.
Det finns inget rätt eller fel i hur man uttrycker sig, men det finns bra och dåliga sätt. Känslor finns till för att vi ska kunna veta hur vi själva och vår omgivning mår, men varför har vi så svårt att tyda varandra och oss själva? Varför ignorerar vi det självklara?
Hänger våra känslor ihop med gott och ont? Kanske det är så att sättet vi uttrycker oss på öppnar upp en väg till vår framtid, så aggressivtbeteende öppnar upp en ond stig till ens framtid, men hur är det då om man är grubblare?
Öppnas en ljus väg upp eller beror det på hur man grubblar?
Eller är det bara skitsnack? Vi bestämmer vår egen framtid till vis-del, men inte bara med sättet vi uttrycker oss på, men vi måste lära oss att förstå att man kan både skada sig själv och personer runt omkring sig i alla sätt man uttrycker sig på, man kan förstöra sin framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar