En Episk Resa genom Tid och Rum - Kapitel 5

Kapitel 5; Är detta slutet?

En dag när CarroW satt på en sten och fiskade, så att de kunde äta något annat som omväxling förenade sig Tina med henne och satte sig på stenen jämte. Robin och Batman var inte i sikte då de var och plockade frukt i djungeln. Tina suckade högt och kraftigt och stirrade ner i vattnet.

- Varför denna plötsliga deppiga gest min kära vän? Frågade Carrow fundersamt med en smula irritation i ansiktsuttrycked då Tina med sin enormt höga suck hade skrämt iväg den ända fisken hon sett på flera timmar.

- Kommer vi någonsin bli räddade? Svarade Tina med en sorgsen ton.

- Såklart vi kommer! Räddningspatrullen som är ute och letar efter oss vet bara inte att den här ön existerar ännu… typ, men jag vet att vi kommer bli räddade… det kommer bara ta ett litet tag, världen är ganska stor ska du veta. Carrow sa detta med en liten ton av hopp och log stort mot Tina.

Samtidigt som samma fisk CarroW sett tidigare gick i hennes fälla kom Batman och Robin tillbaks från sin jakt i djungeln. Batman bar en hemmagjord korg som de hade lagt frukten i, han ställde den i lägret och gjorde CarroW, Tina och nu Robin sällskap vid vattnet.

- Varför detta sorgsna ansikte Tina? Fråga Batman och putta undan henne lite försiktigt med rumpan som han gör när han visar på ett förnämt sätt att han vill sitta bredvid personen, i detta fall på en liten sten..

- Åh, men hej på er små fiskar! Hörde man Robin i bakgrunden när han såg fiskarna Carrow lyckats dra upp. Ja? Varför så dyster?

- Vi kommer aldrig bli räddade! Ingen annan än vi vet om att ön existerar! Sa Tina mellan snyftningarna.

- Säg inte så! Självklart kommer vi bli räddade och framtill dess har vi ju varandra! Sa Batman tröstande och kramade Tina. De andra anslöt sig till kramen där stod de ett bra tag.

Senare samma dag vid solnedgången hade de fyra vännerna, trots dagens stund av olycka en rolig stund och var de alla fyra var inners inne lyckliga över att de inte var ensamma på denna otroligt vackra ö. De gick nu längst stranden och tittade längst horisonten medan solen gick ner, det var en väldigt vacker syn. Himmelens färger skiftade mellan gult, rött och mörkblått. De gick tysta och tittade när plötsligt Robin försvann ner på sanden och de andra tre figurerna tittade på varandra med fövirrade minner.

- Hur gick det Robin? Frågade Carrow med ett litet flin av skadeglädje, samtidigt som Tina hjälpte honom upp på benen igen.

- Det är okej. Allt gick bara bra. Svarade Robin lite små surt medan han borstade av sanden från dräkten.

- Du får se upp med vart du sätter fötterna! Du hade kunnat skada dig själv. Sa Tina lite upprört och lät lite som en oroande mamma.

- Ta det lugnt! Han överlevde ju. Ingen skada skedd, men för att inte fler olyckar ska inträffa tycker jag att vi går tillbaks till lägret. Dessa orden sa Carrow i hopp om att Tina skulle lugna ner sig lite och det gjorde hon alldeles riktigt.

De vände sig om och började gå mot lägret men inte i tystnad denna gång utan de pratade med stor glädje i mun på varandra om allt mellan himmel och jord.

Väl framme vid lägret satte de sig vid läger elden som Robin slängde mer ved på för att den inte skulle slockna. Tina gick och hämtade två hemma virkade filtar av palmlöv, de var ganska stela och totallt värdelösa men hon tyckte de passade denna stund. De andra tre satt redan vid elden när hon kom tillbaks. Hon gav ena filten till Batman som delade den med Robin medan hon satte sig jämte Carrow och delade sin filt med henne.

- Spökhistorier? Slängde Carrow ut i hopp om att någon skulle ta tag i detta förslag.

- Jag kan berätta om ett av våra äventyr... typ som när vi fångade The Riddler? Svarade Batman henne. Han la även märket till att både hon och Tina sken upp och såg väldigt förväntansfulla ut där de satt på andra sidan elden och ett par ungar strax innan tomten delar ut just deras julklappar. Han började berätta och han och Robin fortsatte i timmar att berätta om deras äventyr tillsammans i Gotham City.

När de var klara satt Tina och Carrow som förstummade med hackorna nere i sanden.

- Det var.... helt jäkla fantasktiskt! Skrek Carrow av glädje. Det är helt underbart! Lite för bra för att vara sant känns det som!

- Lite overkligt, som något från en serietidning, anslöt sig Tina med. Men helt otroligt!

- Jo, föresten... Jag har funderat på en sak.. började Carrow att säga lite tyst och försiktigt. Jo, vi är ju här helt ensamma och chansen att någon skulle komma och rädda oss har vi ju ändå i vår tystnad kommit överens om är väldigt liten, så kan ni inte berätta vilka ni är?

- Ja! Visa oss era ansikten. Vi kommer inte berätta. Sa Tina och stirrade på Batman och Robin som tittade på varandra.

- Men om vi berättar detta för er... svarade Robin med en mystisk stämma.

- Måste vi tyvärr döda er efteråt, fortsatte Batman. Robin nickade instämmande mot de två chockade tjejerna.

- Ha-ha! Den var riktigt bra! Döda oss! Carrow brast ut i skratt i vilket Tina ett par sekunder senare anslöt sig i.

- Nej, seriöst... Vi måste döda er då. Sa Batman och Robin i kör.

-SLUT-