Fel tid punkt att vända om

Som vilken dag som helst begav jag mig ut mot mitt mål. Jag hoppade på fraktkärran och tittade ut på landskapet som forsade förbi. Efter en stund kom mörkret och lade sig över mig och jag försvann för en sekund. Mina ögon öppnades helt plötsligt av en känsla. Jag tittade ut och såg landskapet försvinna snabbt bort från mig. Jag lade också märket till att landskapet jag ju såg var känt för mig, men det stannade inte upp utan försvann fort från mig. Mitt mål var förlorat. Jag såg det försvinna längre och längre bort från mig men jag gav inte upp. Jag sa tyst för mig själv att det spelade inte roll hur lång tid det skulle ta, jag skulle lyckas ta mig till mitt mål. Jag fortsatte min resa till fraktkärrans egna mål då jag upptäckte att ett behov var i behov att göras. Men ingenstans fanns det att utföras så jag, nu full med vilja och målmedvetenhet hoppade jag upp på en annan fraktkärra och åter igen forsade landskapet utanför. Denna resa var inte lika trevlig som min förra då jag inte kunde sitta still på grund av att jag inte hunnit uträtta mitt behov. Min reselust och glädje började sippra ut mellan mina fingrar precis som sand, den ända ljusa punkt nu var att mitt mål var nära. ju närmare jag kom ju otålig började jag bli. Fraktkärran gick långsamt fram och jag försvann för ett ögonblick... det blev ljust och där var det! Mitt mål eller åtminstone en del av mitt mål. Jag hoppade av fraktkärran i farten och rullade över marken i smärta. Efter att jag hämtat mig från kastet hittade jag ett enskilt rum att utföra mina behov på sedan begav jag mig ut på ytterligare en resa. Resa mot slottet där alla de andra riddarna samlas varje dag. Vägen dit var lugn och jag var åter igen glad. Nu stod jag utanför slottet. Porten var tung och långsam men efter en tids kämpande lyckades jag ta mig in. Jag hittade mina riddarkamrater i det vanliga vita slottssalen. Dagen var räddad, jag hade nått mitt mål.