Nu fattar jag ingenting. Är så förvirrad. Jag tittar mig runt omkring men ingenting är förståligt. Allt är suddigt. Alla pratar med mig men jag kan inte höra dem. Deras läppar rör på sig men inget ljud kommer ut från deras munnar.
Jag är så förvirrad, jag är så bortkommen. Vad är det som händer? Varför försvinner marken under mina fötter? Vart är jag påväg? Alla människor börjar försvinna. Jag skriker efter hjälp! Jag sträcker ut min hand efter dem, men de ser mig inte, de hör mig inte.
Allt är borta.
Nu förstår jag ingenting. Jag är så förvirrad, så bortkommen. Vad är det som händer?
När får jag stå på stadig mark igen?
lördag 25 augusti 2012
torsdag 23 augusti 2012
Om jag bara visste...
Om jag bara visste vad som var fel?
Om jag bara visste vad jag kunde göra för att hjälpa?
Om jag bara vetat så många saker hade vi kanske inte varit så olyckliga?
Om jag bara vetat vad som var fel kanske du fortfarande varit här?
Om jag bara visste vad jag kunde göra för att hjälpa?
Om jag bara vetat så många saker hade vi kanske inte varit så olyckliga?
Om jag bara vetat vad som var fel kanske du fortfarande varit här?
onsdag 22 augusti 2012
Allt är som det ska vara
Ensam sitter jag här i Göteborg och
allt känns bara öken. Trotts att allt man kan önska finns inom
dessa fyra väggar så känns allt så tråkigt och tröttsamt. Jag
känner inte för att vara här, i detta rum, i Göteborg. Jag vill
ge mig ut i världen, leka kung för en dag. Men detta kommer aldrig
ske, då jag aldrig kommer ge mig ut i världen pågrund av rädsla.
Rädslan över att komma bort mig i mitt sökande, rädslan över att
glömma bort mitt kära rum, i Göteborg som jag just nu avskyr.
Rädslan över att finna en plats där jag kan vara kung för en dag
och sedan gå förlorad.
Ensam sitter jag här i Göteborg och
allt känns bara öken. Men trotts detta småler jag för mig själv
och tänker ”En annan dag är detta allt jag vill ha.”
torsdag 16 augusti 2012
Ensam på denna jord, ensam i detta hus
Vad har vi gjort dig?
Vad har vi gjort för att du ska känna så här?
Varför stänger du oss ute?
Varför går du ner för denna stigen själv?
Jag stod här redo att följa din väg, men du stängde ute mig.
Du valde den andra vägen när det var dags.
Jag stod redo att stötta dig, jag kände samma sak som du.
Ensam på denna jord, ensam i detta hus.
Men du stängde ute mig. Du valde någon annans väg.
Du lämnade oss, du lämnade mig här,
på det stället du hatade av hela ditt hjärta.
På det ställe vi hatade mest av hela våra hjärtan.
Vad har vi gjort för att du ska känna så här?
Varför stänger du oss ute?
Varför går du ner för denna stigen själv?
Jag stod här redo att följa din väg, men du stängde ute mig.
Du valde den andra vägen när det var dags.
Jag stod redo att stötta dig, jag kände samma sak som du.
Ensam på denna jord, ensam i detta hus.
Men du stängde ute mig. Du valde någon annans väg.
Du lämnade oss, du lämnade mig här,
på det stället du hatade av hela ditt hjärta.
På det ställe vi hatade mest av hela våra hjärtan.
måndag 13 augusti 2012
En börda av skam
Med en börda av skam går jag mot vårt
mål.
Det är tungt och mina andetag sviker
mig.
Som en ängel du försvann lika fort
som du kom.
Jag önskar jag kunde springa men
gravstenen på min rygg tynger mig.
Minnet utav dig får mitt blod att
koka.
Livet går vidare är ett minne blott.
Aldrig kommer jag läka, aldrig kommer jag förlåta.
Aldrig kommer jag veta, att det värsta
brott är att förråda den ända vän man fått.
(2011-10-04)
måndag 6 augusti 2012
Falskt hopp
Jag ville inte ge dig falskt hopp.
Det var aldrig meningen att det skulle bli så här, men nu är det försent och nu sitter vi båda här med förgiftat sinne.
Vart tog vårt förnuft vägen?
Falskt hopp var det sista jag vill ge dig, men jag kan inget göra.
Det var aldrig meningen att det skulle bli så här, men nu är det försent och nu sitter vi båda här med förgiftat sinne.
Vart tog vårt förnuft vägen?
Falskt hopp var det sista jag vill ge dig, men jag kan inget göra.
fredag 3 augusti 2012
Where did you go
Det var länge sedan jag kände sådan glädje! Jag kommer alltid minnas den första Augusti 2012 då jag och min syster valde platser i mitten av alla bänkar och jag satt förväntansfull och väntade på att Mattias Hellberg skulle kliva upp på scen (BILDEN).
Sedan ett halv år tillbaka har hans musik spelats i stort sätt varje dag från min stereo och skänkt mig mycket glädje men samtidigt sorg. Det var sju år sedan musik har gjort ett sådant intryck på mig som Mattias Hellbergs musik gjorde första gången jag hörde honom på radio.
Men när han och hans band äntligen efter denna tuffa väntan klev upp och började spela, kom en våg av glädje över mig men samtidigt som detta insåg jag att denna stund snart skulle vara över, för inom en timme skulle han ha spelat färdigt och jag skulle åter gå till att bara sitta där hemma i ensamheten och lyssna på hans musik.
Men trots att detta gjorde mig sorgsen så är jag ju glad att hans musik finns tillgänglig.
Det var nog en av de bästa stunderna i hela mitt liv att få se Mattias Hellberg live! Det var nog den bästa spelningen jag någonsin varit på. Närvaron och hans röst! Jag insåg också hur mycket jag älskar musik och vad det kan betyda för en människa.
Han spelade även min favorit låt "Where did you go" och den var helt underbar live. Mycket bättre än på skiva.
Detta var helt enkelt den bästa dagen i mitt liv!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
