Med en börda av skam går jag mot vårt
mål.
Det är tungt och mina andetag sviker
mig.
Som en ängel du försvann lika fort
som du kom.
Jag önskar jag kunde springa men
gravstenen på min rygg tynger mig.
Minnet utav dig får mitt blod att
koka.
Livet går vidare är ett minne blott.
Aldrig kommer jag läka, aldrig kommer jag förlåta.
Aldrig kommer jag veta, att det värsta
brott är att förråda den ända vän man fått.
(2011-10-04)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar