Sitter bara här och tittar rakt ut i tomma intet och hoppas på bättre tider. Allt runt om kring svävar förbi mig och hånar mig på alla tänkbara sätt... speciellt stolen som varit min i ett antal år nu. Låsas som om de inte existerar, känner bara för att stirra rakt ut i ingenting, det ger en trygghet som bara tomma intet kan ge. Allt blir svart och jag faller... allt är svart och tryggheten som tomma intet brukar ge mog har försvunnit. Blivit undan knuffat av en känsla av oro och förvirring. Min stol faller förbi mig, den faller så snabbt att man knappt såg den fara förbi. Vart tog tomma intet och tryggheten vägen? Vad betyder detta fall? Vad finns på botten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar