måndag 5 mars 2012

Inte ett ljud, inte en varning.

Du bara försvann.
Inte ett ljud, inte en varning.
Du bara lämnade mig där i mörkret efter allt vi genomlidit tillsammans.

Nu när du passerar kan jag inte ens titta på dig.
Det gör för ont, tiden läker inte alla sår.

Jag förstår inte varför du bara lämnade mig där utan en varning?
Det gör för ont att prata med dig, det gör ont att bara titta på dig för du är inte den samma.
Du är inte den människa jag en gång kände.
Du har bara släng vår vänskap bland smutsen.

Du har sagt så onda saker, du har gjort så hemska saker.
Men ändå så kan jag inte släppa taget helt, ändå så hoppas jag, innerst inne att du en dag ska komma tillbaks och hjälpa mig ut ur mörkret.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar